Järnväg i Nordkorea - Railway in North Korea

Galleriet visar intryck från en tågresa genom Nordkorea från Ussuriysk i Ryssland via gränsen i Khasan/Tumangang till Peking i Kina med utresa vid gränsen i Dandong. Varannan vecka går en direkt sovvagn från Moskva till Pyongyang, resan tar en vecka och är världens längsta sovvagnskurs. Efter bilderna kommer ytterligare betraktelser och fakta.

The photos show impressions from a train trip from Ussuriysk in Russia via the border at Khasan/Tumangang through North Korea and further to Beijing via the border at Dandong. We travelled in our own charter train.

> Åter till Nordkorea-resan - back to the DPRK-page
> Åter till huvudsidan - back to the main page

© Niklas Biedermann, may not be used without permission.

Nordkorea har över 6000 km järnväg, det mesta elektrifierat med 3 kV likspänning. Spårvidden är normalspår, men det finns även omkring 400 km
762 mm smalspår i landet, mestadels elektrifierat med 1,5 kV likspänning.
Järnvägen är det huvudsakliga transportsystemet eftersom vägnätet endast är begränsat utbyggt, endast drygt 1500 km av Nordkoreas vägnät är asfalterat. Någon privatbilism existerar i princip inte, utan folk går eller cyklar, ska de ta sig längre sträckor åker de tåg. Men de flesta har varken behov av eller tillstånd att resa någonstans.
På grund av bristen på inhemsk olja och kol elektrifierades järnvägsnätet tidigt. Men det råder stor brist på energi, elen är ransonerad och är ofta avstängd. Den mesta elenergin är producerad i vattenkraftverk. Av den anledningen drogs vårt tåg av ett diesellok så att vi inte skulle behöva bli stående. På grund av att all olja måste importeras och hårdvaluta är en stor bristvara har många diesellok byggts om till ellok. Den enda kvarvarande ånglokstrafiken begränsar sig till växling i enstaka industrier, även detta på grund av brist på bränsle. Ångloket vi gjorde en utflykt med användes som växellok i det lokala stålverket, men även där hade diesellok i stor utsträckning ersätt ångan.
De flesta elloken är byggda i Nordkorea. På 1960-talet byggdes många Skoda-lok på licens och de flesta senare ellokstyperna baserar på vidareutveckling av denna. Dieselloken är huvudsakligen byggda i Kina eller Ryssland.
Infrastrukturen gör generellt ett välhållet intryck, medan framförallt godsvagnarna är helt slut. Det är uppenbart att det som kan underhållas med bara arbetskraft, underhålls men det som behöver material och därmed pengar, begränsas till det absolut nödvändigaste. Det var enorma mängder arbetare i spåren som inte använde något annat än hacka och spade. Det satt till och med folk och knackade större stenar till makadam för hand. Vårt chartertåg var givetvis välhållet, landet gjorde allt för att visa sig från sin bästa sida för oss turister.
Våra kontaktmöjligheter med Nordkoreanerna minimerades. Stationerna vi passerade var oftast tömda på folk, frånsett militär och polis. Ibland hanns det inte med, i stället blev vi tillsagda att inte fotografera. Vi fick aldrig gå genom stationshusen utan stationerna vi ankom till stängdes och våra bussar kördes ut på plattformen. Genom stationshusfönstren såg man de nyfikna Nordkoreanerna titta på vad som försiggick därute. Ombord på tåget hade vi ungefär lika mycket personal som vi var resenärer. Utöver våra guider och järnvägspersonalen var det också polis och säkerhetstjänst som nogsamt följde allt man fotograferade. Men med 25 turister finns det ändå goda möjligheter att fotografera oupptäckt.