Metromuseet är snarare museet över Kim's oerhörda visdom under Metro-bygget, bland annat finns en stor illuminerad tunnelbanekarta som visar hur ofta Kim Il-sung och Kim Jong-il gav goda råd vid varje tunnelbanestation. I museet är det fotoförbud och att kringgå det diskret var inte möjligt. Det finns stora dioraman över den heroiska insatsen arbetarna gjorde – med Kim Il-sung's goda råd - när de byggde tunnelbanan under Taedong-floden. En tunnelbanekarta visar till och med linjen under floden. I verkligheten dog sannolikt över 100 arbetare vid ett vattengenombrott under floden. Linjen lades om och hela tunnelbanenätet ligger väster om floden. På frågan till guiden hur det kommer sig att den heroiska insatsen trots allt ledde till att tunnelbanebygget avbröts får man givetvis inget logiskt svar.
Om Kim Il-sung vill ha en tunnelbana under floden väger ingenjörernas kunskaper lätt - med katastrofala följder. Även idag lägger sig Kim Jong-un i små detaljfrågor vid sina regelbundna besök på olika ställen och verksamheter i landet - där givetvis hans vishet och oerhörda kunskap prisas i media.
Metron var enda tillfället då vi kom så nära Nordkoreaner att det gick att utbyta lite artighetsfraser. Men vår övervakning var rigorös, vilket inte minst visade sig när en reskamrat trots allt oavsiktligt lyckades bli frånåkt och nästa tåg stoppades tills han hade återbördats, med hjälp av civila säkerhetstjänstmedarbetare.
Tunnelbanan är en rätt typisk tunnelbana efter sovjetisk förlaga med omfattande utsmyckning av stationerna. Den består av två linjer med en linjelängd av drygt 22 km. Bilderna är från båda linjerna. Bytet mellan linjerna fick vi dock göra med buss, att använda bytesstationen var inte möjligt. "Det är så långt att gå", "det är så många trappor", "det är så mycket folk", "det är bekvämare för er". Sannolikt ser bytesstationen ut som vilken tunnelbanestation som helst, bara att kanske färgen flagnar på fel ställe och därför har någon, långt upp i hierarkin, sagt nej och då är det så. Med tanke på att även våra guider, cheferna för den Nordkoreanska resebyrån, partifolk, säkerhetstjänst mfl aldrig varit utomlands och den enda bilden de har från utlandet är den som de får via propagandan leder det säkert till mycket restriktioner av denna sort som vi upplever som bisarra och som det sedan byggs konspirationsteorier kring i väst, när anledningarna sannolikt är helt banala.
Vi hade en tyskspråkig och flera engelskspåriga guider som hade studerat vid universitetet i Pyongyang. Inte ens deras språklärare hade varit utanför Nordkorea.
Dagens tunnelbanevagnar är tredje generationens. Vid metrons öppnande fanns planer på ett omfattande metronät, men bland annat på grund av svårigheterna med att bygga under floden (och en ekonomisk realitet som avvek från planen) blev nätet mycket mindre än tänkt. På sant planekonomiskt manér hade dock vagnar för hela det planerade nätet anskaffats. Inför metrons öppnande 1972 köptes 345 vagnar från Kina (officiellt byggda i Nordkorea). Endast 112 av dem kom dock till användning. 1998 såldes en del av dem till Pekings tunnelbana som en tillfällig lösning för en nybyggd linje. Vagnarna fungerade bristfälligt och ersattes 1998 med begagnade vagnar från Östberlins tunnelbana ("Gisela"). Efter några få år ersattes dessa i sin tur av begagnade vagnar från Västberlins tunnelbana ("Dora"). De äldre tunnelbanevagnarna kan man se ombyggda till lokaltåg på järnvägen. 2015 publicerade Nordkoreansk media bilder på Kim Jong-un provåkandes en ny tunnelbanevagn för Pyongyangs tunnelbana byggd i Nordkorea. |
