Myttingelinjen

Myttingelinjen, även kallad Värmdölinjen, är en ca 2 kilometer lång försvarslinje mellan Myttingeviken och Vretaviken på Värmdö. Linjen byggdes 1899-1903 för att skydda Oxdjupet från infanterianfall från Värmdön. På Rindö finns också samtida försvarsanläggningar, deras uppgift var däremot att i första hand förhindra inträngning genom Oxdjupet.
Myttingelinjen består av 7 batteriställningar med en stenmur emellan. Batteri > 3 och > 5, även kallade Myttingefortet respektive Vretafortet, är nedsprängda bergfort med en 10 meter djup stormningsgrav. De var utrustade med 8,4 cm kanoner m/1881. Batteri > 1, > 2, > 4 och > 6 var öppna och bestyckade med 8 mm kulsprutor m/1894 som kunde flyttas på räls mellan skjutställningarna inom batteriet. Det > 7:e batteriet avviker från övriga. Det byggdes 1902 och utrustades med fyra 12 cm kanoner m/1885 på hjullavett. Senare utökades beväpningen ytterligare.
Värmdölinjen slopades 1925 men fortsatte användas som förråd fram till kalla krigets slut. Hela linjen ligger på numera nedlagda KA 1:s övningsområde.
4:e batteriet fick ett ovanligt användningsområde; kring 1960 förvarades enligt uppgift lågaktivt avfall inuti dessa > stålcylindrar. Avfallet kom från Sveriges första reaktor R1 vid Drottning Kristinas väg på KTH.
Bilderna Börjar vid 1:a batteriet och fortsätter sedan till 7:e batteriet. I texten ovan är batteriernas nummer länkar som leder till första fotot från respektive batteri.
Galleriet avslutas med några bilder på Vretafortet som togs i samband med plomberingen sommaren 2009. Idag är hela myttingelinjen plomberad, dock inte riven utan plomberingen har mestadels genomförts så att skillnaden som syns utifrån är liten.

Bilderna är tagna i mars 2007, februari 2008 och sommaren 2009.

© Niklas Biedermann, får ej användas utan tillstånd.

> Åter till huvudsidan