Värtagasverket – Ångcentralen
I denna panncentral står 3 La Mont ångpannor byggda av Maskinverken i Södertälje 1949. Pannorna eldades i första hand med kolstybb som var överskott från kammarugnarna men det kunde också eldas med olja eller gas. Ångan användes som kraft i gasverket, dvs. för uppvärmning och drift av framförallt pumpar och fläktar. En stor del av produktionen användes också för att generera el, därmed var gasverket självförsörjande med elektricitet. Turbinerna till elproduktionen är utrivna och panncentralen lades ned samtidigt med kolgasframställningen 1972 och ersattes med mindre moderna pannor. Förr hade de flesta större industrianläggningar ångcentraler för det egna kraftbehovet, både för elkraft och för ånga. Om inte tillgång till vattenkraft fanns var man ändå tvungen att generera elen med ångturbiner och då var det energieffektivare att driva utrustningen direkt med turbiner. Dessutom är turbiner lätta att reglera medan elmotorer först blev det när krafthalvledarna slog igenom. I La-Mont pannor cirkuleras vattnet i pannan av en extern pump. Därigenom kan tuberna göras tunna vilket medför en rad fördelar, bland annat möjlighet till snabba lastförändringar och större frihet vid pannans konstruktion för att anpassa den till lokala förhållanden och olika bränslen. |
||||
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |
 |  |  |  |  |