Värtagasverket – Gamla gasverken

Värtagasverket är efterföljaren till Klaragasverket som lades ned 1919. Gasverket planerades redan från början som en stor anläggning som skulle kunna utökas i etapper. Mycket möda lades på den arkitektoniska utformningen som arkitekten Ferdinand Boberg stod för, han har även ritat Stockholms Elektricitetsverks tidiga byggnader. Dock byggdes bara den första etappen enligt Bobergs ritningar, vid senare utbyggnader medförde teknikutvecklingen en annan och mer funktionalistisk arkitektur.
Första gasen släpptes ut på nätet den 6 november 1893 och nästan 120 år senare, tisdagen den 18 januari 2011 klockan 06:45 stängdes utgående gasventil från spaltgasverket för alltid.
1939 hade gasverket flest anställda, knappt 1000 personer. Gasproduktionen kulminerade 1956 med 174 miljoner m3 gas. Året innan var koksproduktionen som högst, 370 000 ton. Största antalet gasmätare var anslutna till nätet 1958, 259 000 st. Ledningsnätet var som längst 1962 med 969 km.
På området finns också rester från två gamla gasverk. Det modernare är "cykliska verket", ett spaltgasverk som drevs med tjockolja. Det togs i drift 1959 för att täcka spetslaster när kolgasverket inte kunde leverera tillräckligt mycket och lades ned 1972 när nya spaltgasverket togs i drift, det var dock kvar i reserv i några år. I slutet av 1960-talet stod det klart att kolgasverket behövde ersättas av åldersskäl. Då kolgasverkets biprodukter inte längre var efterfrågade, den viktigaste biprodukten var koks men även andra produkter såsom t.ex. tjära och ammoniumsulfat producerades, var denna teknik inte längre aktuell. De låga oljepriserna gjorde ett verk för lättbensin intressant. För försöksdrift inför det nya spaltgasverket byggdes det gamla vattengasverket 1968 om till spaltgasverk för lättbensin. Vattengasverket togs i drift 1906 och byggdes som komplement till kolgasverket för att täcka spetslaster. Vattengas består av kolmonoxid och vätgas som bildas genom sönderdelning av vattenånga med glödande kol under hög temperatur.
Ursprungligen renades kolgasen i kistor med myrmalm, reningshusen och rester av utrustningen som användes för att transportera upp myrmalmen till reningskistorna finns fortfarande kvar. Från början var byggnaden endast avsedd för regenerering av myrmalmen men succesivt byggdes den om till reningshus. Tidigare provade och godkände gasverket all utrustning som anslöts till gasledningarna och därför finns stora mängder gamla spisar och liknande i förråd.

© Niklas Biedermann, får ej användas utan tillstånd.

> Åter till huvudsidan